Berättelsen om mina föräldrar 2. Det nya hemmet.

Det nya hemmet,hit flyttade Mor o Far 1926-27 vet inte säkert men min bror var född när dom flyttade hit och han föddes 26/8 1926. Men strax efter blev Arne sjuk och avled 6/5 1927.Det blev mycket slit på det nya stället som inte var så stort födde fyra kor,en sugga ett par gödsvin någon liten kalv,höns fanns ju givetvis och en häst.Mor har berättat att hon tidigare hade köpt en häst för ett arv hon fick när morfar hade gått bort 1000kr fick hon det var nog mycket pengar på den tiden och för de pengarna köpte hon alltså en häst men den fick hon inte ta med när dom flyttade det grämde henne mycket i alla år.I den lilla stugan dom kom till nu fanns storstuga,kammare o kök,övre plan var inte inredd.Det fanns inga bekvämligheter så det blev att bära vätten o ved men det va dom ju vana vid.Det första Far gjorde var att bygga ny ladugård,sedan byggdes köket ut,det inreddes uppe det blev två rum o hall.Under de här åren födde mor ytterligare tre barn,en dotter 1928 en son 1931 och en dotter 1935.Någon gång i slutet 30 talet blev Far sjuk fick Polio eller som dom sa då barnförlamning,han fick ligga på sjukhus länge.Under tiden fick Mor ta hand om den lilla gården.Barnen va då 15, 10,7 0ch 3 år gamla,de större barnen kunde nog hjälpa till lite men om den 15 åriga dottern bodde hemma eller om hon blev hemkallad vet jag inte säkert. Mitt i detta elände fick Mor som var gravid missfall,om detta berättar min syster att Mor svävade mellan liv o död,yrade,hörde änglar sjunga,min syster fick ta hand om allt,inte en enda av grannarn hade varit och erbjudit hjälp tidigare men nu kom några nyfikna tanter och frågade "LEVER HON".Då körde jag ut dom berättar min syster.Mamma var mycket illa därann,läkare kom och utförde skrapning,utan bedövning,mor sa "som om jag var ett djur". Allt blev bra till slut Far kom hem försvagad i sina armar,läkarna hade sagt åt honom att något jordbruk skulle han inte kunna sköta mer,men Far var seg o envis tränade upp sina armar,skötte gården,dikade körde timmer med häst,sågade o högg ved,bröt sten,slådde hö o säd med lie m.m. Mor arbetade utanför hemmet för att få ekonomin att gå ihop.Började som skolstäderska på 30talet,detta arbete hade hon tills skolan lades ner i slutet på 60talet.Skolstädning är ett tungt arbete,det skulle eldas i stora kaminer,bäras in vatten o ved(Far högg veden)Skurlov hade man då skulle alla trägolv knäskuras,fönster putsas,gardiner tvättas o strykas,varje dag sopades och dammades klassrum o kapprum.Mor cyklade tidigt på vintern för att elda,då fick jag möta henne på vägen när jag skulle till skolan för Far kunde inte sätta rosetten i mitt hår.Dessutom gick Mor bort och städade och gjorde kalas hos finare folk. När jag kom till världen 1943 visste ingen att mor skulle ha "smått",man talade ju inte om sådant.Far hämtade barnmorskan med häst o vagn,när han körde förbi ett av husen på vägen som han visste hade telefon ,skrek han till mannen som stod utanför"Ring till Fru Robert ock säg att han ska vara beredd att följa med"!Denne man var helt ovetande men gjorde nog som han blev tillsagd.Mina syskon visste heller inget,min äldsta syster va 20år och gift,hon fick tydligen en mindre chock,har mig berättats.Ja förlossningen skedde i stora rummet (som vi sa)Den yngsta syster 7 1/2 år begrep inte vad som hände mor var sjuk det förstod hon men vad? Så hon frågade om Mor hade ont i öronen.Till saken hör att Fru Robert ibland varit hemma och spolat öronen på Far.När min stackars syster sen fick höra barnskrik begrep hon ju och skämdes, ville inte titta på sin lilla syster.Jag var tydligen en riktig skrikhals så mor fick ta mig till sjukhuset.Mor berättar att på sjukhuset skulle jag svältas för det va något med magen,jag skrek då ännu mer,men då gick Mor och hämtade mig och sa "svälta o skrika kan hon göra hemma.Tydligen blev jag frisk för jag är i skrivadets stund 67 år gammal.

Mitt bardomshem Rummerstad.

Här ska stora trappan framför stora ingången gjutas,det blev som en stor plattform där vi brukade leka o sola och där mor sedemera äntligen fick sin veranda.
Det är min far till vänster. På bilden längst upp till höger står vi på denna trappa där är det lilla jag på Fars arm och i miten min syster Irene.
Detta kort är från 30talet min bror sitter på Fars arm och han är född 1931 ,flickorna är mina systrar Elsa o Ingrid,syster Irene är inte född,möjligen på väg,hon är född 1935.

Berättelsen om mina Föräldrar 5,Mor 1975-1993

Min mor blev således änka 20/2 1975. Mor önskade sig länge veranda och balkong,det blev också verklighet någon gång på 60talet,kommer ihåg att hon vävde gardiner vita med blå bårder till verandans fönster.

Här har undervisar mor barnbarnet,min dotter Jenny i vävkonsten.

Sommaren 1975 åkte Mor till USA för att hälsa på sin syster som emigrerat dit redan som tonåring 1920,tre bröder hade också emigrerat dit tidigare men nu fanns bara systern kvar.Jag vet inte vad Mor väntat sig men jag tror att det blev lite av en besvikelse,inte av att träffa sin syster och hennes familj men hon hade nog inte trott att dom hade det så enkelt,kommer ihåg att hon sa"dom hade ju ine finar hem änn vi har här"Detta sa hon också till en av sina systrar här i Sverige men hon trodde henne inte,det är klart att dom har det flott menade hon.Mor i sin systers trädgård.Två systrar som troligen pratar om gamla minnen.

På hösten 1975 sålde Mor gården till min bror och flyttade till stan där hade hon som jag uppfattade det många roliga år så länge hon kunde gå ut och klara sig på egen hand,fick väninnor som drack kaffe hos,hon var också aktiv inom pingstförsamlingen som hon tillhörde,vävstolen var ju också igång in i det sista.De sista åren i lägenheten blev nog inte så roliga,mor fick svårt att gå kunde inte gå ut själv,synen försämrades men hon bodde i sin lägenhet fram till 90årsdagen då hon kom till ett servicehem.I början där var hon aktiv vävde och stod i men trivdes tror jag aldrig att hon gjorde,hon var ofta ledsen den sista tiden,benen bar henne inte,hon hade tappat livsviljan,helst ville hon att vi skulle vara hos henne hela tiden,det kunde vi ju inte men så här efteråt tänker man att man skulle varit oftare hos henne. Jag o min syster fick ändå stå vid var sida om henne och hälla hennes händer när hon lungt och stilla somnade in 11/3 1993 på sitt 92 år.

Nu lilla Mor har du kämpat din strid,flitiga händer får vila i frid.Träden hörs susa där hemma i gläntan,Far tar din hand det är slut på hans väntan.

Detta var berättelsen om min Mor o Far. När kommer upp i åren tänker man gärna tillbaka på lyckliga barnaår,för jag hade förmånen att växa upp i ett kärleksfullt hem,aldrig jag hörde några gräl eller hårda ord växlas mellan mina föräldrar,visst tyckte man ibland att föräldrana var stränga när man hade kommit upp i tonåren och inte fick ut och ränna på kvällarna men nu förstår man ju att de bara ville ens bästa.Något som jag önskar att alla barn fick uppleva är att ha en kärleksfull far att krypa upp i knät på och somna tryggt hos.

Berättelsen om mina föräldrar 4.Guldbröllop

Far kunde hantera en lie,slog både hö och säd med lie och Mor var mycket skicklig i vävstolen otaliga mattor,dukar,lakan tom gardiner trollades fram ur hennes vävstol.

1969 firade Mor o Far guldbröllop.

Då var vi barn hembjudna på kalas och Far o Mor gav oss var sin sparbanksbok med en summa pengar.

1970,nu är det barnbarnen som åker i höskrindan här min dotter Catarina och kusin Mikael

Lägg märke till att nu är det gummi hjul på vagnen.

Far är sjuk igen,några av oss syskon,mågar,barnbarn och en granne är hemma o hjälper Mor,den här dagen plockar vi upp potatisen,kör in säden och slaktar julagrisen.Här kommer Mor med kaffe till oss ute på åkern.under Fars sjukhusvistelse blir Mor tvungen att sälja hästen,hon klarar helt enkelt inte av den.Det har ju blivit något av en enmanshäst,dessutom börjar ju Far dra sig mot de 80 så det var dax att sluta med jordbruket,men han saknade sin häst.

Potatisplockning med hacka på gammalt vis.Först körs potatis fåran(raden) upp med krok vanligtvis efter häst ,men den här dagen fick hästen vila(ingen kunde köra med hästen) så traktorn fick ta hästens plats.I bakgrunden ses säakrakar(småländska) säd som vi körde in denna dag.

Ännu några år fick Far vara frisk men 1974 blev han sjuk.Det han fruktat hade hänt,det hade bildats grus i hans enda njure,han opererades tre gånger för det bildades nytt hela tiden.När jag träffade honom sista gången var han pigg och glad men han frös,min syster påpekade detta för personalen så han fick en extra filt,det sorgliga är att han fick lunginflamation och avled 20/2 1975 82 år gammal dödsorsak propp i lungan!!

Berättelsen om mina Föräldrar 4 1974

Den 20/2 1974 på min födelsedag föddes min tredje dotter Linda.Här är vi hemma och hälsar på mor o Far en sommardag.Far tyckte om små lugna barn,satt gärna så här med dom i sitt knä.Många av barnbarnen har blivit matade med änglamat av morfar,(bulle mosad i kaffe med grädde)Det blev även Linda den här dagen,kanske lite för liten för det,men morfar tyckte inte att det kunde skada, o det gjorde det ju inte heller att han sen efter matningen(till min systers förfäran )drog upp sin näsduk ur fickan o torkade Linda om munnen tog hon någon skada av.
Om Far tyckte om stillsamma barn så va det tvärt om med Mormor,hon tyckte om livliga barn,här bakar hon nog liten kaka med Lindas syster 1åriga Jenny.

Kanske Jenny va lite för livlig även för mormor,för här har jag fått ta över.

Detta är de sista korten som togs av min Far,Vid jultid 1974 blev han sjuk och gick bort på min födelsedag 20/2 1975. Far fick se och hålla arton av sina tjugo barnbarn, min yngsta dotter Cicci föddes i juli 1975 och brorsans yngsta dotter Jennifer föddes i december samma år så tyvär fick dom aldrig sitta i morfars knä o bli matade med änglamat.

Berättelsen om mina föräldrar.3 Barnaåren

Här sitter jag o min syster med vår tama kalkon i mitten o så lilla jag 6år med min tama höna kake!

Jag växte således upp på 40-50talet,fram till 1950 bodde två av mina systrar hemma,men efter det blev jag ensam med föräldrarna,kanske lite ensamt ibland men jag hadde ju djuren katterna blev ju mina favoriter men även hönsen o gisarna tycktye jag om att leka med.Det var spännande när suggan skulle få smågrisar,detta hände i regel på natten,då smög jag ut till Far i ladugården,det var så mysigt,varmt o stilla det enda som hördes va kossornas idisslande,när griskultingarna kom ut klippte far av tänderna på dem det tyckte jag va lite otäckt men det va nödvändigt för tänderna är sylvassa och kan göra mamma sugga illa när dom ska dia.Jag minns en kull smågrisar som jag lekte med inne i deras kätte tills dom va nästan slaktfärdiga,pappa förbjöd mig till slut att gå in till dom ja det kanske kunde hänt en olycka för grisarna begrep ju inte att de vägde över 60kg nu dom puffade o klättrade på mig som de gjort sen de va små.Jag va med far i skogen när han körde timmer,åkte hölass,lärde mig mjölka för hand,va med mor när hon städade skolan.Skulle vi bort blev det på cykel,jag satt fram på Fars cykelstång,jag har många gånger funderat på hur jag kunde sitta där i ett par mil för så långt cyklade vi ibland för att hälsa på någon släkting,antagligen sov jag för det kunde jag göra var som helst och helst av allt i pappas knä sen bar han upp mig till sov rummet o stoppade mig i säng ,jag va lite mörkrädd så många nätter tassade jag över till Mor o Fars säng så tryggt att ligga på pappas arm. När vi hade kafferep eller bönemöte(Mor o Far var troende tillhörde pingstförsamlingen) brukade jag också krypa upp i pappas knä,jag tror att jag satt i knät tills jag nästan va tonåring. Under hela min uppväxt hörde jag aldrig Mor o Far gräla,lite tjuriga på varandra såg jag att de va någon gång men inga gräl ,ofta såg jag dem vila middag på den lilla soffan i kammaren innanför köket,när jag va riktigt liten brukade jag kura ihop mig vid deras fötter. Men det fanns moln på deras himmel,på 50talet blev Far sjuk igen,jag är inte säker på exakta årtal för han blev sjuk flera gånger från mitten av 50talet.Först fick han njursten,det blev operation och ena njuren fik tas bort.Den här gången kommer jag ihag att en snäll granne kom hem o hjälpte Mor med en del som hon inte klarade själv.Sedan fick Far problem med nerverna oroade sig troligen för att han nu bara hade en njure.Den här tiden var inte lätt för Mor,många nätter hörde jag hur Far grät där han satt på Mors sängkant,om o om igen talade han om hur dålig han var att han inget orkade,hur orolig han var hur det skulle gå för Mor o mig.Läkaren hittade inget kroppsligt fel på Far,så det blev psykiatriska kliniken,har för mig att han blev ganska pigg efter det.Minnet sviker mig lite men jag tror att vi nu är framme vid 1957 och då flyttade jag hemifrån men jag vet att Far gjorde en omstart,han var ju till åren kommen men nu började han bryta sten så åtminstone ett par åkrar blev stenfria,en reporter från Smålänningen kom och interjuvade och fotograferade den duktige pensionären,synd att jag inte vet vad den tidningen tog vägen.Far köpte sig också en unghäst en 3åring,det var något stort för honom som bara haft gamla istadiga hästar på sådär 20år.Så den här hästen blev honom mycket kär.Men tyvär så blev det nya depressioner och ytterligare sjukhusvistelser.Men det fanns glädjeämne också som jag återkommer till i nästa blogg.

Här kör vi in hö,så roligt det var att åka i hölasset.
Lägg märke till hjulen på skrindan,de är av trä med järn beslag.

Här mjölkar Mor kossan Lilja som snällt står still utan att vara bunden,jag och min syster Irene tittar på eller kanske lär oss.Jag kunde faktiskt handmjölka en gång i tiden men då kunde det hända att kon bara gick sin väg,eller helt enkelt höll mjölken bara för att det var någon annan än Mor som mjölkade.

Detta är från slutet av 40 talet.Mor,Far,systrana Irene,Ingrid och jag.

Fars 60 årsdag 1954.

Berättelsen om mina föräldrar 1 De svåra åren.

Far 25 år

Mor 18 år

Detta är en berättelse om mina föräldrar.Min Mor föddes 1901,som den sjunde i raden av tretton syskon. Min Mor behövdes således hemma för att passa småsyskon och annat arbete också,hon berättar att när hon gick i tredje klass kom mormor till skolan och sa,nu behöver jag flickan hemma!Magistern sa då att det går bra för hon kan läsa,skriva,räkna pluss o minus,katekesen o tio Guds bud.Därmed var Mors skolgång över.När de yngre syskonen växte upp och tog vid hemma fick Mor ut o tjäna eller ta plats som det också kallades.Hon kom till en familj med fem små barn som hon skulle passa och tillika hjälpa till med andra göromål.Mor talade om att hon fick ta upp säd,mannen (drängen) som gick före och slog av säden med lie hade som man sa förr"fallande sjukan",idag känd som epilepsi,hur hemskt det var när han fick sina anfall.Ramlar,krampar,tuggar fradga,man måste stoppa en pinne eller något mellan tänderna så dom inte biter sönder tungan.Idag finns ju medicin mot dessa anfall men på den tiden var det vanligt och förekom även när jag växte upp.Jag träffade aldrig min Mormor o Morfar,de gick bort långt innan jag föddes.men jag vet att morfar var egenföretagare och byggde vägar.Han handlade också med hus och gårdar och ägde ett antal.1918 köpte morfar en gård ett stenkast från där Farmor o Farfar bodde.Hit flyttade Farmor o Farfar 1913 med tre av sina söner,en av dem skulle bli min Far,då 19 år gammal samt småbröderna 10 och 7år gamla.Sa täffades grannpojken o grannflickan,blev kära och gifte sig 1919 min Mor endast 18 år gammal. Samma år dog min Morfar endast 56 år,yngsta barnet av dom tretton syskonen var då bara 5 år.Mormor skötte  sen gården fram till 1932 då hon avled 70 år gammal.Men tillbaka till 1919,Mor o Far gifte sig i november,mor hade nyss fyllt 18 år,far hade fyllt 25 i februari.Mor flyttade ner till det lilla röda huset som fick delas med Farmor o Farfar samt fars två bröder.Mor o Far fick bo i ett rum och ett litet kök,Farmor o Farfar bodde i den andra delen av huset storstuga o kök och Fars bröder bodde på loftet.Mor berättar att på vintern va det så kallt i deras rum att det var is på vattenhinken på morgonen.Här föddes min äldsta systerLisa 1921.Mor berättar att när det var dax att föda så skickas barnmorskan efter men hon är full när hon kommer så det blir Mormor o Farmor som fick ta hand om det hela,lilla Lisa vägde visst knappa två kg.Min Farfar var synsk,en kväll kom han in och grät,han hade i en syn sett ett begravningståg där ute. Där Far bär på en liten vit kista.En tid därefter blir lilla Lisa sjuk och gick bort endast 1år o 9 mån gammal.Men livet måste gå vidare och 1923 kom nästa lilla flicka Elsa och 1926 föddes sonen Arne.Det var inget himmelrike att bo så nära svärmor berättar mor vidare,det var mest snubbor(skällsord på småländska)Vad Mor gjorde var aldrig till belåtehet.Det var bara Farmors egna döttrar som dög i hennes ögon.Far visade Farmor hur duktigMor va på att laga och stoppa strumpor,Farmor tyckte att det fanns viktigare saker att lägga händerna på.Mor berättar ofta om de här åren då hon var tvungen att stå ut med Farmors vassa tunga.I hela sju år arbetade o slet Mor o Far på gården.Farfar var snäll han sa att Farmor var ett hår av hin(ett hår av den onde)Far trodde att han skulle få överta gården men en dag hörde Mor ett samtal mellan Farmor o ch Fars yngre bröder,Farmor lovade att de skulle få överta gården bara hon fick Mor o Far ur huset.Detta förtalte Mor för Far som tog mycket illa vid sig och började leta gårdar,hittade en som han cyklade 4 mil för att titta på,lånade 5.000kr och köpte den lilla gården.Det var nog med lätt hjärta som Mor och de två barnen följde med Far till det nya stället 1926.Men om det ska jag berätta i nästa blogg.

Här bodde Mor o Far i sju år.

Lilla Lisa

Mor o Fars rum o kök.

Farmors kök.

Stor rummet, det enda som är nytt här är nog telefonen.

1994 hade vi inbördes auktion på Farfars gård.Farmor dog 1933 och Farfar 1948.Fars yngste bror hade övertagit gården och bodde här ensam efter Farfars bortgång.Allt var i stort sett som det varit när Mor o Far bodde där.(bara bra mycket smutsigare skulle jag tro)Gården hade en av mina kusiner fått köpa för en billig peng innan farbror dog men lösöret hade vi kusiner inbördes auktion på.





Här står jag till vänster med mina syskon Ingrid,Elsa,Irene o Thure.

Auktionsdagen.









På loftet hittade vi Farfar gungstol o väggbonader målade av sk. gåramålare.