Mor önskade sig länge veranda och balkong,det blev också verklighet någon gång på 60talet,kommer ihåg att hon vävde gardiner vita med blå bårder till verandans fönster.
Här har undervisar mor barnbarnet,min dotter Jenny i vävkonsten.
Sommaren 1975 åkte Mor till USA för att hälsa på sin syster som emigrerat dit redan som tonåring 1920,tre bröder hade också emigrerat dit tidigare men nu fanns bara systern kvar.Jag vet inte vad Mor väntat sig men jag tror att det blev lite av en besvikelse,inte av att träffa sin syster och hennes familj men hon hade nog inte trott att dom hade det så enkelt,kommer ihåg att hon sa"dom hade ju ine finar hem änn vi har här"Detta sa hon också till en av sina systrar här i Sverige men hon trodde henne inte,det är klart att dom har det flott menade hon.
Mor i sin systers trädgård.
Två systrar som troligen pratar om gamla minnen.
På hösten 1975 sålde Mor gården till min bror och flyttade till stan där hade hon som jag uppfattade det många roliga år så länge hon kunde gå ut och klara sig på egen hand,fick väninnor som drack kaffe hos,hon var också aktiv inom pingstförsamlingen som hon tillhörde,vävstolen var ju också igång in i det sista.De sista åren i lägenheten blev nog inte så roliga,mor fick svårt att gå kunde inte gå ut själv,synen försämrades men hon bodde i sin lägenhet fram till 90årsdagen då hon kom till ett servicehem.I början där var hon aktiv vävde och stod i men trivdes tror jag aldrig att hon gjorde,hon var ofta ledsen den sista tiden,benen bar henne inte,hon hade tappat livsviljan,helst ville hon att vi skulle vara hos henne hela tiden,det kunde vi ju inte men så här efteråt tänker man att man skulle varit oftare hos henne. Jag o min syster fick ändå stå vid var sida om henne och hälla hennes händer när hon lungt och stilla somnade in 11/3 1993 på sitt 92 år.
Nu lilla Mor har du kämpat din strid,flitiga händer får vila i frid.Träden hörs susa där hemma i gläntan,Far tar din hand det är slut på hans väntan.
Detta var berättelsen om min Mor o Far. När kommer upp i åren tänker man gärna tillbaka på lyckliga barnaår,för jag hade förmånen att växa upp i ett kärleksfullt hem,aldrig jag hörde några gräl eller hårda ord växlas mellan mina föräldrar,visst tyckte man ibland att föräldrana var stränga när man hade kommit upp i tonåren och inte fick ut och ränna på kvällarna men nu förstår man ju att de bara ville ens bästa.Något som jag önskar att alla barn fick uppleva är att ha en kärleksfull far att krypa upp i knät på och somna tryggt hos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar