LisaViolaT, Nostalgi: Berättelsen om mina föräldrar.3 Barnaåren

Här sitter jag o min syster med vår tama kalkon i mitten o så lilla jag 6år med min tama höna kake!

Jag växte således upp på 40-50talet,fram till 1950 bodde två av mina systrar hemma,men efter det blev jag ensam med föräldrarna,kanske lite ensamt ibland men jag hadde ju djuren katterna blev ju mina favoriter men även hönsen o gisarna tycktye jag om att leka med.Det var spännande när suggan skulle få smågrisar,detta hände i regel på natten,då smög jag ut till Far i ladugården,det var så mysigt,varmt o stilla det enda som hördes va kossornas idisslande,när griskultingarna kom ut klippte far av tänderna på dem det tyckte jag va lite otäckt men det va nödvändigt för tänderna är sylvassa och kan göra mamma sugga illa när dom ska dia.Jag minns en kull smågrisar som jag lekte med inne i deras kätte tills dom va nästan slaktfärdiga,pappa förbjöd mig till slut att gå in till dom ja det kanske kunde hänt en olycka för grisarna begrep ju inte att de vägde över 60kg nu dom puffade o klättrade på mig som de gjort sen de va små.Jag va med far i skogen när han körde timmer,åkte hölass,lärde mig mjölka för hand,va med mor när hon städade skolan.Skulle vi bort blev det på cykel,jag satt fram på Fars cykelstång,jag har många gånger funderat på hur jag kunde sitta där i ett par mil för så långt cyklade vi ibland för att hälsa på någon släkting,antagligen sov jag för det kunde jag göra var som helst och helst av allt i pappas knä sen bar han upp mig till sov rummet o stoppade mig i säng ,jag va lite mörkrädd så många nätter tassade jag över till Mor o Fars säng så tryggt att ligga på pappas arm. När vi hade kafferep eller bönemöte(Mor o Far var troende tillhörde pingstförsamlingen) brukade jag också krypa upp i pappas knä,jag tror att jag satt i knät tills jag nästan va tonåring. Under hela min uppväxt hörde jag aldrig Mor o Far gräla,lite tjuriga på varandra såg jag att de va någon gång men inga gräl ,ofta såg jag dem vila middag på den lilla soffan i kammaren innanför köket,när jag va riktigt liten brukade jag kura ihop mig vid deras fötter. Men det fanns moln på deras himmel,på 50talet blev Far sjuk igen,jag är inte säker på exakta årtal för han blev sjuk flera gånger från mitten av 50talet.Först fick han njursten,det blev operation och ena njuren fik tas bort.Den här gången kommer jag ihag att en snäll granne kom hem o hjälpte Mor med en del som hon inte klarade själv.Sedan fick Far problem med nerverna oroade sig troligen för att han nu bara hade en njure.Den här tiden var inte lätt för Mor,många nätter hörde jag hur Far grät där han satt på Mors sängkant,om o om igen talade han om hur dålig han var att han inget orkade,hur orolig han var hur det skulle gå för Mor o mig.Läkaren hittade inget kroppsligt fel på Far,så det blev psykiatriska kliniken,har för mig att han blev ganska pigg efter det.Minnet sviker mig lite men jag tror att vi nu är framme vid 1957 och då flyttade jag hemifrån men jag vet att Far gjorde en omstart,han var ju till åren kommen men nu började han bryta sten så åtminstone ett par åkrar blev stenfria,en reporter från Smålänningen kom och interjuvade och fotograferade den duktige pensionären,synd att jag inte vet vad den tidningen tog vägen.Far köpte sig också en unghäst en 3åring,det var något stort för honom som bara haft gamla istadiga hästar på sådär 20år.Så den här hästen blev honom mycket kär.Men tyvär så blev det nya depressioner och ytterligare sjukhusvistelser.Men det fanns glädjeämne också som jag återkommer till i nästa blogg.

Här kör vi in hö,så roligt det var att åka i hölasset.
Lägg märke till hjulen på skrindan,de är av trä med järn beslag.

Här mjölkar Mor kossan Lilja som snällt står still utan att vara bunden,jag och min syster Irene tittar på eller kanske lär oss.Jag kunde faktiskt handmjölka en gång i tiden men då kunde det hända att kon bara gick sin väg,eller helt enkelt höll mjölken bara för att det var någon annan än Mor som mjölkade.